• ÖVRIGT
  • Skrivkramp.

    Hej där bakom skärmen!

    Nu har det ekat tomt här länge nog (igen)… Så om du finns där ute, om du fortfarande klickar in då och då, så vill jag säga tack och förlåt. Tack för allt tålamod och förlåt för att det dröjt så länge.

    Någon helt rimlig och vattentät förklaring finns inte egentligen… Jag kan inte ens skylla på tempot och vardagen eftersom de just nu går hand i hand och dessutom väldigt sakta. Aldrig har en sommar varit så lugn och ledig som den här så jag har nog haft fullt upp med att bara vara helt enkelt. Låtit livet komma emellan och fångat varenda liten glimt av sommar som dykt upp mellan molnen.

    Men plötsligt började skrivsuget göra sig påmint i semesterlunken. Det kliar i fingrarna och efter många långa veckors skrivpaus har jag en massa av saker att ventilera. Det funkar nämligen sådär med mitt skrivsug- allting processas fram. Antalet inlägg som skrivits spontant och snabbt går att räkna på en hand och istället bygger merparten på saker som dyker upp i tillvaron och som, på ett eller annat sätt, fått mig att reagera och tänka till. Jag processar innan jag skriver, gör rubriker i mobilanteckningarna och har en uppsjö av inlägg som väntar i bloggbankens utkast-korg. Där ligger de och väntar tills jag får feeling eller tills jag hamnar i en situation som triggar igång ett behov av att reda ut någonting. Att processa. Finns det inget att processa får jag skrivkramp och kvävs av mina egna kvalitetskrav och ambitioner. Kan jag inte skriva något bra vill jag minsann inte skriva något alls. Kontraproduktivt? Check!

    Men nu hörreni, nu är de gångna veckornas skrivkramp plötsligt som bortblåst. Skrivsuget är ett faktum, inspirationen tillbaka och utkast-korgen fullspäckad med inlägg under bearbetning.

    Stay tuned!

    20183013_10212739235572176_647166370_n

     

  • ÖVRIGT
  • Halmstadbubblan!

    Sommaren börjar i Halmstad, det är sedan gammalt! Det officiella startskottet för sommaren går när man landat i stugan för att fira midsommar och efter det är det sommar oavsett hur mycket vädret signalerar höst. Punkt, paus och inte förhandlingsbart!

    Med den inställningen är jag i full gång med att fånga sommarfeeling i Halmstad. Få saker andas nämligen så mycket sommar som att lulla runt på Prins Bertils stig, morgonsimma i Brottet eller läsa bok i hängmatta. Att köpa glass på Riccardos på Möllegård, äta frukost utomhus, gå barfota i daggvått gräs eller få jordgubbar till frukost, lunch och middag. Listan på bra saker i sommar-Halmstad kan göras så lång att den förtjänar ett eget inlägg…

    Hur som helst har jag fullt upp med allt det där och lite till här uppe. Vädret är förvisso lite mera höst än sommar men tillvaron är ändå sådär härlig som den bara är i den här lilla bubblan. I Halmstadbubblan.

    Prins Bertils stig är lika fin för promenader som löpning och att simma i sommarrregn är faktiskt nästan snäppet mysigare än i sol. Det behövs en extra fleecetröja vid utefrukosten och premiärglassen fick ätas i lä bakom en lada men resten är precis som det brukar. Precis som det alltid är, precis som det ska vara och precis exakt som jag vill ha det!

    19551035_10212506363230513_1284724830_n

    19550936_10212506363550521_677029338_n

     

  • ÖVRIGT
  • Brev från vänsterknät!

    Hej Louise,

    Det är ditt vänsterknä här.
    Vi måste prata och eftersom jag vet att du föredrar raka puckar så kommer jag att vara helt ärlig nu…

    Du är faktiskt ganska svår att leva med. Hårt men sant. Om jag ska vara riktigt ärlig så har jag aldrig träffat någon som är så dålig på att lyssna som du. Du lyssnar ju liksom mindre och mindre ju mer jag säger ifrån. Var är logiken i det tycker du? Hur som helst, därför skriver jag istället och hoppas att det kanske kan få dig att lyssna lite mer än vanligt…

    För ärligt nu Louise. Hur smart var det egentligen att springa Göteborgsvarvet utan någon form av löpträning i förväg? Det var en retorisk fråga. Svaret är att det var precis lika dumt som förra året och precis lika dumt som det alltid är när du springer lopp. Vi fyller faktiskt 23 nästa vecka. När hade du tänkt att lära dig egentligen?

    Och hur viktigt var det egentligen, såhär med facit i hand, att träna precis alla dina favoritpass den där veckan efter Varvet? Jag hade kunnat gå med på både core- och danspass eftersom jag vet att det är viktigt för dig men det där löppasset du ville köra på onsdagen var faktiskt bara en dum idé. Du vill för mycket för ditt eget bästa ibland.

    Jag vet att du mest är arg på mig nuförtiden men det är faktiskt av ren omtanke som jag gjorde som jag gjorde den där onsdagen för fem veckor sedan. Jag känner dig och, viktigast av allt, bryr mig om dig. Om jag hade låtit dig springa den där eftermiddagen hade du förmodligen sprungit både längre och hetsigare än planerat. Jag sade ju att jag känner dig. Du blir så lätt uppslukad av saker att jag helt enkelt inte vågade ta risken.

    Samma omtanke är skälet till att jag har hållit dig lite kort sedan dess.
    Kommer du ihåg dag två när du stapplade storgråtande hem från bussen?
    Förlåt, men jag var tvungen att skrämma dig för att få din uppmärksamhet.
    När du vakande mitt i natten och trodde att ditt ben skulle gå av på mitten?
    Enda sättet att få dig att boka av den där Bodystepen som du hade fått för dig att du skulle gå på morgonen efter. Jag vet att det var viktigt för dig eftersom det var Karins sista pass men jag är ganska säker på att hon tyckte precis som jag. Förlåt igen, men jag var tvungen.

    I grund och botten skulle jag säga att du är en ganska normalbegåvad tjej men det är som att du glömmer bort att tänka efter när det finns en endorfinkick i sikte. Du är en guldfisk när det gäller smärta och begränsningar. Om du behövde ta värktabletter för att promenera till affären igår är det förmodligen ingen bra idé att gå på Bodystep idag  (releasevecka eller inte) och om det gjorde ont för en kvart sedan har inflammationen vi har i brosket bakom knäskålen troligtvis inte försvunnit tills nu. Du måste inte ”testa” mig så ofta. Jag fungerar precis som du och vill också vara ifred när jag känner mig lite låg.

    Så just nu kanske du skulle kunna låta bli att tokbelasta mig. Jag vill helst inte gå allt för mycket i trappor och backar men annars är jag inte så kinkig i vardagen. Löpning kommer jag att vägra ett tag till men eftersom jag vet hur viktigt det är för dig så försöker jag ställa upp så mycket som möjligt på träningsfronten i övrigt så att du kan få jobba, svettas och må bra. Men vi måste faktiskt kompromissa lite grann här. På Core Soft till exempel, när du faktiskt har möjlighet att styra upplägget själv, kanske vi inte tvunget måste böja och sträcka på benen sjuttioelva gånger när du egentligen mest bryr dig om de sneda magmusklerna nästa måndag? Sträck ut mig sådär långsamt och jag vill dö. Samma sak när du gör spänsthopp på kakelgolvet under Aqua-passen. Gummimattan finns där av en anledning så du får helt enkelt bara lära dig att hålla dig på mattan (i dubbel bemärkelse)…

    Hade det bara handlat om vilja så hade vi kunnat flytta berg du och jag. Du har pannbenet och jag har kapaciteten. Men, det handlar om mer än vilja och inte ens vi, oavsett hur mycket jag vill vara dig till lags, orkar med allt. Vi fyller som sagt ändå 23 nästa vecka…

    Jag vet att du inte lyssnar så bra när du är ledsen och besviken men jag vill ändå att du ska veta att jag gör mitt bästa. Jag vill verkligen att du ska tycka om mig för det är faktiskt inget kul att vara vänsterknä på någon som mest går runt och är arg på en. Dessutom börjar jag bli avundsjuk på högerknät som får all cred just nu. Jag har också ställt upp för dig varenda dag i hela ditt liv; varje steg, varje skridskoskär, varje lopp och varje Bodystep-hopp. ”It takes two to tango” (eller springa för den delen) och vänsterknän behöver faktiskt också kärlek!

    Jag har hört att sjukgymnaster är en bra grej. Har du funderat på att ta med mig till en sån? 

    Ditt för evigt,

    Vänsterknät.

    PS! Jag trivs väldigt bra i den där hängmattan du har hittat. Ligg stilla där denna veckan så kanske vi är lite mer på banan igen nästa…

    19551130_10212481626452109_1025848092_n

  • ÖVRIGT
  • Fånga den här veckan!

    Godmorgon där ute!

    Det är måndag morgon igen. Hur känner du? Veckans värsta eller veckans finaste?
    Oavsett vilket så tänker jag att det blir lite grann vad man gör det till. Eftersom det ju blir måndag morgon oavsett om vi vill det eller inte handlar det mest om att välja den inställning som gör veckan så härlig som möjligt. Kort och gott- att fokusera på charmen i att varje måndagsmorgon innebär en hel vecka av nya möjligheter snarare än att klockan ringer tidigt eller att arbetsdagen känns motig.

    Den härliga sanningen är att måndagsmorgnar, hur aviga de än kan kännas när klockan ringer, kommer med en väldig massa uppsidor. Vi har sju stycken sprillans nya och helt orörda dagar att fånga den här veckan. Sju oskrivna blad att skriva. 168 timmar att ta till vara på. Tänk så fint egentligen…

    Jag tillhör sorten som gillar måndagsmorgnar. Det är något visst med nystarter, hur små och oviktiga de än kan tyckas. Har man dessutom lyxen att få börja varje vecka med Core Soft och goa kunder är det snudd på omöjligt att tycka att det känns jobbigt när klockan ringer. Den här måndagen är ännu lite extra härlig eftersom den är startskottet på en typiskt rolig vecka- min första på sommarlovet! Jag firar med en massa härliga saker; åker till Köpenhamn för bästishäng och konsert, firar lillasysters student och toppar med att flyga iväg till Portugal på söndag morgon. En på pappret väldigt lovande vecka!

    Så hörreni, fånga den här veckan! Ta till vara på de här sju orörda dagarna och välj ett måndags-mood som gör de kommande 168 timmarna så härliga som möjligt.

    Varje måndag är ett nytt avstamp- är det inte en väldigt härlig tanke? 

    3524c7779ee0d16c601eaf6c186458c3

  • ÖVRIGT
  • Vad är väl en bal på slottet…

    Igår var dagen med stort B- BALDAGEN! Årets glammigaste happening för alla som är mitt uppe i sin sista vecka på gymnasiet. Årets härligaste dag för alla lyckorusiga och skoltrötta blivande studenter. För min del var det fyra år sedan. Paus där. Alltså FYRA år. Längre tid än vi faktisk gick på gymnasiet… Hur galet?!

    Vi har gjort det här med balen till något väldigt mysigt här hemma och precis som förra gången är dagen ett enda långt tjejmys. Igår började vi morgonen hos frisören och fortsatte med lunch på stan innan vi delade upp oss en stund. Charlotte till sminkning, mamma på ärenden och jag till gymmet. Nästan roligt representativt för hur vi synkar i normalfall också… En snygg, en stressad och en svettig. Världens drömtrio.

    På eftermiddagen mötte pappa upp på stan för ett par timmar i vimlet på Sundstorget. Vimmel, kramar, glass och tusen fotograferingar. Livet på en pinne en solig (!) torsdagseftermiddag.

    I år var det lillasysterns tur att vara glammig men jag erkänner, jag är avundsjuk. Men glaset är ändå alltid halvfullt.. Jag har trots allt fått cykla 6 minuter på en motionscykel och gå på corepass med Marlen idag- lycka i sin finaste form när man tvingats vila knä en vecka… Lite som Askungen skulle ha sagt; ”Vad är väl en bal på slottet i jämförelse med det…?” Den kan ju vara trist och tråkig… och alldeles, alldeles underbar… 

     

    18870781_10212243528259803_1187015250_n

    18835047_10212243528139800_2084279952_n

    18870997_10212243527979796_911620033_n

    18902132_10212243528099799_733829564_n

  • ÖVRIGT
  • Godmorgon från Halmstadbubblan!

    Klockan är snart 12 och jag har precis ätit frukost. Med andra ord har jag vänt upp och ned på både dygnsrytm och rutiner efter mindre än ett dygn i stugan. Det brukar bli så, det är liksom ett annat liv här. Ett annat tempo.

    Jag landade här uppe vid lunch igår och har gjort så lite som möjligt sedan dess. Mitt knä har inte riktigt velat som jag vill den senaste veckan och igår var träning en uppenbart dålig idé. Så istället för att sitta hemma och tjura över allt jag missar susade jag upp hit. Åt jordgubbar, plöjde serier och doppade tårna i havet.

    Imorse vaknade jag 10.30. Kan inte komma ihåg när det hände senast eftersom jag är tidsinställd på 06.30 hemma. Typisk Halmstad-magi.

    Idag ska jag undersöka vad mitt knä tycker om en cykeltur längs Prins Bertils stig och tömma luften ut den uppblåsbara båten som (till pappas stora lycka) tagit upp hela förrådet sedan i somras. Bra så. Större projekt finns liksom inte här. Våtdräkten hänger här bredvid och dinglar så kanske, kanske, kanske jag jag tagit årsta första dopp när jag rullar hem ikväll…

    IMG_6723IMG_6722

    En typisk Halmstad-frukost? Allt toppat jordgubbar. 

  • ÖVRIGT
  • Livets långhelg!

    Den här långhelgen alltså. Hur fin? Sommarvarm, solig, härlig och alldeles, alldeles full av bra planer. Livets långhelg typ trots att den började ganska skruttigt. I torsdags dog jag nämligen knädöden lite grann. Eller, knäet sitter fortfarande kvar så uppenbarligen dog det inte fastän det kändes så ett bra tag. Men för att återgå till poängen- fyra magiska dagar av ledighet…

    Torsdagen började upp och ned och i dramatiska tårar när knät inte ville gå upp ur sängen. Men, en förmiddag på gymmet med axelpass och min partner in gym-crime gjorde livet lite lättare. Resten av dagen i en solstol och kvällen med take-away-thai och kompis i solen på kajen i hamnen. Bra så.

    Fredagen lyfte sommarvädret till nya höjder. En perfekt dag att mysa bort på Tivoli. Så vårt lilla Schoolsquad åkte på äventyr och spenderade en heldag med att skratta och äta glass tills vi fick ont i magen. Det där med att åka karuseller alltså. Man blir liksom aldrig för gammal.

    Lördagen bjöd på Les Mills-kvartal i Malmö och en heldag i solen på Ribban. I väntan på mitt kvartal skrev jag uppsats med utsikt över Malmö Wakepark och Öresundsbron. Njöt, lunchade och brände mig i solen. Åkte hemåt sen eftermiddag efter att ha fått provsvettas CXWORX 27 (som för övrigt kommer att bli grym!) och åt middag med en kollega i kvällssolen. Toppade kvällen med glassa (i dubbel bemärkelse) med lillasystern. Världsklass.

    Idag har jag avrundat drömhelgen med att dansa med våra minsta dansstjärnor, skicka in B-uppsats (Hej lyckoboost!) och fira morsdag.

    Nu när uppsatsen är inlämnad lever jag glidarliv fram tills oppositionen på fredag så livets långhelg fortsätter ett tag till. Imorgon kväll tänker jag susa upp till sommarstugan och umgås med mig själv ett dygn. Bara vara, börja läsa in mig inför slutopponeringen och njuta av årets första Halmstad-dos. Alla härligheter som är sommar. I min värld börjar den nämligen inte förrän man har vaknat en morgon i Halmstad…

    18762276_10212199707804319_1759339021_n 18741807_10212199707444310_1825173530_n 18763241_10212199707884321_1699676023_n (1)
    18763134_10212199707924322_829063124_n 18742061_10212199708044325_528547547_n

  • ÖVRIGT
  • Maj, maj måne- ta mig bort från Skåne…

    Känslan de senaste dagarna har varit lite som rubriken. Majvädret alltså. Skånevädret.

    Det är inte konstigt att vädret är ett evigt ämne för kallprat och diskussion. Det är ju världens mest spännande fenomen ju. För ett litet tag sedan var det sommar i Skåne och för ett par dagar sedan var det frost på gräsmattan på morgonen. Frost.
    För ett litet tag sedan kunde man sitta och sola i trädgården och de senaste dagarna har det  känts tveksamt att cykla utan vantar.

    I takt med att dagarna springer förbi känns drömmen om en lång, härlig sommar allt mer hopplös. Den skulle ju vara på väg nu, helst nästan redan framme. Som att det inte vore taskigt nog att vakna till regnsmatter och mörker börjar Facebook (med en fågelkvitter-signal) varje morgon med att påminna om hur fint väder det varit alla andra år. ”Den här dagen för 1, 2, 3, 4 eller 10 år sedan”… var det tydligen strålande sol och nästan högsommar. Undantagslöst. Antingen har vi ojat oss alldeles i onödan tidigare år eller också har jag bara uppdaterat sociala medier på soliga dagar. Det senare känns lite mera hoppingivande (och realistiskt)…

    Men vädret är ju som vädret är, oberäkneligt. De morgnar man vaknar till frost och regnrusk får man drömma sig bort, antingen tillbaka till de kritvita karibiska stränderna och gångna Facebook-soliga dagar eller framåt mot de portugisiska surfvågorna som hägrar om några veckor. Drömma, visualisera och längta. Kliv, kliv, överlev ungefär.

    Uppsidan är att det svänger på en blinkning. Den senaste svängen gillar jag för idag är det strålande sol och nästan någon form av värmeliknande känsla om man hittar ett riktigt vindstilla ställe. Hoppet lever och plötsligt känns Skåne i maj ganska fint ändå…

    18448089_10212046927464906_48753775_n

    Den här vyn när man pluggar- magi!

     

     

     

  • ÖVRIGT
  • ”Dare to fail”, livstecken och tentabubbel.

    Hur fint är det inte att ni fortsätter att klicka in här fastän det ekar tomt i veckor? Tokfint faktiskt. Tack.
    De senaste veckorna har försvunnit i en dimma av tentaplugg men nu är tentan skriven och livet har fått färg igen.

    Hur det gick är oklart. Jo, på riktigt. Motreaktionen på det konstaterandet brukar vara snabba protester och löften om att det gått mycket bättre än jag tror eftersom det alltid brukar göra det. ”Du sa precis likadant förra gången”. Jag vet. Skillnaden är bara den lilla, lilla detaljen att jag faktiskt hade pluggat förra gången. Kontinuerligt under kursen och inte bara i halvproduktiv panik de sista fem dagarna.

    Den här gången förtjänar jag inte riktigt att klara mig. Jag önskar såklart att jag har fel här men kan inte riktigt skoja bort att jag faktiskt inte gjort i närheten av vad jag borde. Jag gick i ide i tre veckor istället. Sov sexton timmar per dygn. Ofrivilliga prioriteringar.

    Men tentan är skriven och jag har hittat tillbaka hit. Bra så för nu.
    Ett godkänt skulle vara som att glida in i mål på världens räkmacka med medvind i orkanstyrka ungefär. Kanske, kanske, kanske hade jag tokflyt och i annat fall får prestationsprinsessan deala med motvind och omtenta helt enkelt. Troligtvis fortsätter solen gå upp i alla fall och i så fall finns det någon form av win i båda scenarierna.

    I min kalender finns det ett citat varje vecka. Fina, peppiga och kloka små meningar.
    På tentaveckan stod det ”Dare to fail”… Enough said.  

    17554969_10211619309094714_339393704_n

  • ÖVRIGT
  • Konsten att pluggpausa!

    En del är bra på att plugga och andra är bra på pluggpauser. För tillfället är jag outstanding på det andra- att pluggpausa med klass!

    På onsdag ska jag skriva tenta  och idag kan jag gissa mig till ungefär fem halvkassa svar på de tjugotvå gamla tentafrågor vi har fått ut. Kanon. Just i detta nu är jag ganska nöjd ändå för det är hela fyra halvkassa svar mer än jag kunde åstadkomma igår. Alla steg framåt är ju faktiskt bättre än bakåt så glaset är ändå halvfullt!

    Den här veckan borde jag, i teorin alltså,  hänga med näsan högst tre centimeter ifrån böckerna.
    Den här veckan har jag i praktiken hängt på ganska många andra ställen istället. Storsatsat på pluggpauserna.

    Det finns väldigt många bra varianter på pausunderhållning faktiskt. Våfflor, kompisdejter, koreografiplugg, att hålla klasser, träna eller springa årets första kilometrar i vårsol till exempel. De bästa varianterna är svettiga och endorfinrusiga men det finns många starka utmanare.

    Idag pausar jag en heldag för att åka på utflykt, svettas en timme, gå på handbollsmatch och fånga fredagsfeeling. Sätter det dåliga samvetet på paus och pluggar som en galning i helgen istället. För hörreni, pluggpauserna ÄR viktiga- det lilla dilemmat är bara när pauserna blir fler och längre än pluggtiden…

    I tisdags toppade jag och Mimmi pluggbubblan med våffeldejt. Våfflorna i sin tur toppade vi med frukt, kokosgrädde och mitt senaste obsession- dadelmandelmassa. Tricket mot vilken tentaångest som helst!

    DSC_1834DSC_1823