• Okategoriserade
  • JAG HAR FLYTTAT!

    Just nu lever jag i en liten flyttbubbla. Dagarna susar förbi i ett töcken av väggbyggen, målning, möbelsnickeri, inredningsshopping och packning.
    Måla stol, packa låda, måla dörr, packa låda, måla vägg, packa låda och städa byggdamm mellan varven. Ungefär så.

    Så eftersom det ändå råder totalt flyttkaos just nu passar jag på att flytta bloggen också. Så från och med nu så bor jag på Devotes plattform istället för på egen domän. Den stora vinsten är att få ett sammanhang och ett community att röra sig i och vad gör väl en adressändring mer eller mindre i nuläget?

    Så välkomna till http://www.devote.se/louisenilssons – nu bor vi in oss! 

  • Okategoriserade
  • Invest in rest…

    20464296_10212820471723029_507603101_n

    Den här sommaren är ingen vanlig sommar! Den är faktiskt snarare, på flera olika sätt, väldigt ovanlig. Aldrig, aldrig, aldrig har ett sommarlov varit så långt eller lugnt som i år när sommaren innebär snudd på 3 skolfria månader och väldigt lite jobb. Jag har mina klasser på arenan men mycket mer än så är det inte. Väldigt otypiskt mig (och säkert ungefär lika mycket välbehövligt) men sista chansen att ha det så. Nästa sommar, när det finns räkningar att betala, är rutinlöst glidarliv en omöjlighet.

    Så därför maxar jag i år. Njutjobbar, umgås, glider runt och tränar i den mån mitt knä tillåter.
    Vänder upp och ner på dygnet vissa dagar och vänder det rätt andra.
    Upptäcker ett festliv jag aldrig brytt mig om och gör om en lägenhet som alldeles, alldeles snart är mitt nya hemma.

    Laddar om, laddar upp och gör mig redo för en höst med extra allt istället.
    Invest in rest. Det kan faktiskt också vara ett sommarprojekt…

     

  • Okategoriserade
  • Jag tänker bäst när jag skriver…

    En del mediterar, andra går ut i naturen, vissa slår skiten ur en boxningssäck och några knyter på sig löparskorna och springer. Springer, springer och springer för att skaffa många långa mils säkerhetsmarginal till allt som skaver.

    Några matar kalendern så full av aktiviteter att de helt enkelt inte hinner med att känna efter. Det är min variant. Jag har liksom alltid alldeles för fullt upp med att göra roliga saker för att ha tid att leta efter de tråkiga. I teorin låter det hur rimligt som helst, eller hur? Varför leta efter det tråkiga när man kan drunkna i det roliga? Jo, för att verkligheten sällan är som teorin. För att man i verkligheten så småningom drunknar ändå- oavsett rolighetsgrad.

    Det finns förmodligen lika många olika sätt att hantera livets skavsår som det finns personer. Den kloka sorten gör förmodligen inget av ovanstående. De går förmodligen i terapi och hittar långsiktiga lösningar istället för att göra som vi andra och nöja sig med quickfix och krishantering.

    Det finns ju nämligen en gräns för hur långt du kan springa innan du får se dig besegrad av kondition och ork. I värsta fall får livsskavet sällskap av den fysiska sorten och så står du plötsligt där i löpspåret med dubbla skavsår och andnöd. Skoskav är nämligen ett mer troligt resultat av dina quickfix-kilometrar än sinnesro och lösta problem.

    Tricket är nog en mix. Att sänka tempot och tänka lite mera mindfulness men behålla både långa löpturer och rakt-in-i-kaklet-träning. Inte i syfte att skapa världsfred och läka livsskav utan för att det där svettiga och endorfinrusiga är guldglittret i livet.

    Det gäller att hitta sitt eget vapen mot motvind- det sätt som gör att man stannar upp och funderar istället för att lägga benen på ryggen och springa så fort det blåser. Jag har alltid älskat att leka med språket. Älskat att bolla med ord och att kunna förmedla budskap, innehåll och känsla i text. Kanske är det mitt vapen?

    Jag tänker liksom som bäst när jag skriver…

    17006205_10211301066138839_644359094_n

  • Okategoriserade
  • Höstförkylningsboomen.

    I måndags kväll slog den till. Höstförkylningen. Ni vet den där förkylningen som verkar ha slagit till ungefär överallt de senaste veckorna och som jag (hoppet är det sista som lämnar oss) både hoppats och trott att jag skulle slippa. Naivt som bara den med tanke på att jag nog inte sluppit förkylning i september på flera, flera år. För två år sedan som uppladdning inför Lidingö Tjejlopp och förra året alldeles lagom till Tjurruset.

    I år är timingen minst lika dålig trots att jag inte har några lopp framför mig. Istället prickade jag en tokviktig vecka i skolan och, som pricken över i, den första veckan på länge där schemat faktiskt tillåter mig att instruera merparten av mina klasser på arenan.

    Om jag blev bitter när jag plötsligt fick ont i halsen mitt i middagen i måndags kväll? Rejält. Orättvist att jag inte ens fått någon förvarning menade jag. Träningen hade ju känts bättre än på länge under dagen. Inte en hint om att vara trött eller påväg att bli sjuk. Det faktum att jag varit så orimligt trött de senaste veckorna att jag sov bort 37 timmar av helgen skulle ju i och för sig kunna ha varit en ledtråd men det är så lätt, och så väldigt mycket roligare, att köra på. Betydligt roligare än att lyssna på en kropp som inte alls vill som huvudet. Utvecklingspotential.

    Så den här veckan flyttar jag mig mellan föreläsningssalar och sjuksoffa, lever på piggelin och soppor, träningsvilar, grottar ner mig i ny aquakoreografi, sätter ihop en ny coreklass och längtar. Sörjer att jag skulle åkt skridskor ikväll och längtar tills nästa onsdag istället. Biter i det sura äpplet, dealar med att jag verkar vara född med inbyggt dålig timing och surar över att jag inte alls har tid att vara sjuk. Fast när har man någonsin tid att vara sjuk egentligen…?

    Alla former av snabbverkande huskurer mottages tacksamt förresten. Over and out!

    14356130_10209676073395036_1576867279_n-1

    Det finns roligare vyer för en rastlös själ… 

     

  • Okategoriserade
  • Det finns inget som heter för många…

    Imorse fick jag ett produktivitetsryck. De där rycken drabbar mig ibland och innebär i princip ett akut sug efter att skapa ordning och struktur. Efter att göra saker som gör skillnad liksom. Om man hade frågat mina föräldrar så hade de med all säkerhet (troligtvis frustande av skratt) menat att de där rycken kommer alldeles, alldeles för sällan. Jag behöver inte anstränga mig allt för mycket för att kunna se reaktionen framför mig. Men vet ni vad? Plötsligt händer det, bättre sent än aldrig och och alla andra klyschor ni kan tänka er på samma tema.

    Idag gick rycket ut över min samling av träningsskor. De åkte ut på gräsmattan allihop och fick genomgå anti-svett-och-doft-sprejning med efterföljande vädring. Innan det började regna alltså. Då fick de praktisera supersnabbhet och vara med om spurt in i hallen igen.

    Poängen med det här inlägget skulle i alla fall vara att fastslå en av mina grundfilosofier i livet: det går INTE att ha för mycket av träningskläder och träningsskor. Punkt där. Okej? Bra. Det säger ju sig själv egentligen… Man behöver ju olika skor till olika saker och om man gör många olika saker så behöver man också många olika skor. Helt rimligt.

    Jag menar, hur skulle det se ut om man gick på steppassen i lättviktsskorna med tunn dämpning till exempel? Eller om man sprang rakt ut i obanad skogsmark med spinningpjucksen? Eller nästan ännu värre; om man drog av danspass i löpardojjorna? Precis. Det är faktiskt tur att jag klickade hem ett par nya pärlor igår. Ett par skor att lyfta skrot i.

    Det vore ju hemskt att vara felkittad och de där 18 väl insvettade paren ska ju inte behöva stå och känna sig ensamma. Det finns faktiskt väldigt många värre (och i och för sig billigare) laster jag skulle kunna ha haft…

    image

  • Okategoriserade
  • Halmstad.

    Efter en vecka på gymmet (jo, faktiskt nästan så) har jag checkat ut ett tag och checkat in i Halmstad istället. Landat i frizonen, crashat i soffan, sovit tio timmar och precis ätit frukost utomhus. Hur fint som helst.

    Planen? Att bli lite mindre slut i rutan tills imorgon när nästa jobbperiod drar igång. Är helt säker på att Halmstad fyller sin funktion på den fronten. Motsatsen har aldrig hänt.

     

  • NJUTTRÄNING
  • Lycklig i förväg.

    Den här veckan jobbar jag ifatt allt jag varit ledig i sommar ungefär. Flyttar in på gymmet och varvar Core- och Aquapass med vikariat och receptionsjobb. Tränar i den mån jag hinner och maxar mina lediga timmar med fikor, luncher och kompisdejter. Njuter av tillvaron. Det känns faktiskt inte ett dugg som jobb att vara på jobbet på mitt jobb…

    Det är faktiskt snarare ett privilegium att få spendera så mycket tid med så många härliga människor. Att få köra snudd på fullbokade pass trots semestertider, att få starta veckan med Core Soft på måndagarna, att få lära känna våra goa kunder, att omges av så många sprudlande människor och att få chansen att avhandla både stort och smått med receptionskollegerna när soliga, och förvisso sorgligt sällsynta, sommarkvällar gör att arenan är lugn på kvällarna. Jag trivs som fisken i vattnet och har inte ett dugg emot veckans tredje raka ständning följt av en öppning imorgon bitti. Tvärtom.

    Bortsett från att det svider lite grann att missa sina favoritpassen alltså. För det går inte att förneka att det svider lite i hjärtat när man hör Bodystepmusiken pumpa ur högtalarna i salen bredvid. Man är ju liksom lite grann på fel sida av dörren då…

    Så idag, när rasten sammanfaller perfekt med kvällen Sh’bam är toklyckan ett faktum. En och en halv veckas danspaus är för länge (och det kommer alltså från tjejen som alltid betraktat dans som någonting låååångt utanför sina komfortzon). Tills jag hittade Sh’bam alltså. Sedan dess har jag fått omvärdera det mesta för det finns få saker i världen som gör mig så lycklig som Sh’bam.

    Häromkvällen kom en kund förbi receptionen efter att ha dansat och sa att hon var så lycklig att hon ville gråta. Jag förstod precis. Jag ville ju också gråta, om än av helt andra skäl. Jag var ju på fel sida av dörren den kvällen…

    Sh’bam alltså. Årets tips!

  • Okategoriserade
  • Tillsammans & sommarhalmstad!

    På somrarna finns det inte många ställen som slår Halmstad. Sommarstädernas sommarstad.

    Jag må vara lite partisk eftersom jag spenderat stora delar av alla mina hittills tjugotvå somrar här fast jag vet med säkerhet att jag inte är ensam om att tycka det.

    Det gör bilköerna in mot stan i från Tylösand och alla andra långa, vita, svårtoppade Halmstadstränder klart för en med all önskvärd tydlighet på eftermiddagarna. Det är fler som trivs i Halmstad. I Tylösand i synnerhet.

    Somrarnas första Halmstadvända brukar bli till midsommar eftersom midsommar med jordgubbstårta, flaggtåg, små grodorna och dans på dansbanan i stugan är lika heligt som tomten till jul ungefär.  Det enda rätta alltså. Sedan brukar vi samla på oss ett par veckor eller tre här uppe. Ladda batterierna med världens lättaste tillvaro. Bara vara. ”Det är något med Halmstadluften” brukar mormor alltid säga och det ligger något i det. Man blir liksom lugn och ledig bara av att komma innanför grindarna här. Och hon borde ju veta. Mormarna som, precis som jag, har spenderat alla sina somrar här. Ett gäng fler än mina tjugotvå…

    Halmstad ligger mig väldigt varmt om hjärtat och i helgen fick jag dela med mig av min sommarstad och alla dess smultronställen när världens finaste bästa vän kom och hälsade på. Sommarhalmstad visade upp sin allra bästa sida och levererade allt ifrån sol, bad, strandhäng och magiska kvällar av jordgubbsätande och gummibåtspaddling till middagar guppandes på stans mysigaste uteservering.

    Restaurangen Tillsammans med servering på bryggor och trädäck på Nissan som rinner rakt igenom centrum- ta det som ett tips om ni får tillfälle att spendera en kväll i sommarstädernas sommarstad.

    En kväll på Tillsammans kombineras förresten med fördel med strandhäng i Tylösand och en glass på Riccardos på Möllegården. Tre tips i ett helt enkelt…

     

    image image image image

  • DRÖMMAR
  • Ny tillvaro & framtidspepp

    Vet ni vad? När man minst anar det så händer livet. Saker faller på plats och helt plötsligt blir man säker på vad man vill och vad som är rätt.

    Jag har spenderat så mycket tid de senaste månaderna, eller egentligen faktiskt de sista åren, med att älta, fundera och vela kring framtidsplaner, drömmar och taktiska val. För vad vill jag egentligen med livet? Vad vill jag just nu? Vad kommer jag att vilja om 10 år? Vem är jag när jag inte har konståkningen? Vågar jag följa mitt hjärta och slänga mig ut i en tuff och liten bransch? Vågar jag satsa på mig själv och min egen förmåga?

    Plösligt gör jag det. Vågar satsa och tro på den där förmågan alltså.

    Plötsligt är jag mitt uppe i en helt ny vardag och nya utmaningar. I full gång med att prova vingarna i ny sammanhang och med att traska rundor långt utanför min komfortzon. Helt såld och så fruktansvärt glad över allt som jag fått både ta och bli en del utav de senaste månaderna. Otroligt tacksam över hur ödet spelat ut sina kort.

    The breaking news?

    Jag har entrat gruppräningssalarna och gjort debut som instruktör! Blivit utbildad, upplärd och ungefär 10 centimeter längre på köpet sedan jag hoppade upp på scenen och instruerade min första klass för en dryg månad sedan. Blivit en del av en  fantastisk liten värld- full av allt jag brinner för och av helt otroliga människor. Sånna som tänker och brinner precis som jag. Jag behöver inte ens säga att det känns lite grann som att jag har hittat hem va?

    Och så har jag kommit in på en treårig Idrottsvetenskapslinje med inriktning mot Sport Managment i Malmö med start till hösten. Min drömutbildning.

     

    Funderar lite grann på hur det kunde bli så här väldigt bra och såhär väldigt annorlunda på bara ett par månader. Men vet ni vad? Det spelar faktiskt inte så stor roll hur det blev som det blev. Livet är så väldigt, väldigt fint just nu och det tänker jag ta till vara på till tvåhundrafemtio procent. Njuta av hur rätt jag hamnat, av alla erfarenheter jag fått med mig på vägen och av alla nya fina människor som nu finns i mitt liv. Av att jag blivit lite mera jag och över att jag fick starta veckan tillsammans med nästan 90 träningssugna kunder igår. Så lycklig!

    image image

     

  • Okategoriserade
  • SOMMARMORGNAR

    Midsommardagen 2016. Direkt från sängen ut i daggvått gräs. Barfota. Äter jordgubbar till frukost i morgonsolen med pappa medan resten av familjen vaknar och droppar in.

    Det finns inte mycket som är finare än sommarmorgnar…

    Fortsätter den här dagen i en solstol med min sommarlåtlista i öronen. Funderar på en cykeltur till simstadion en bit bort, på ett dopp i havet eller kanske en springtur längs Prins Bertils stig ikväll. Alldeles lagom stora beslut medan man fångar midsommardagen.

     

    Livet är så galet, galet fint hörreni!

    image