• LÖPNING
  • VÅRRUSET 2017

    I onsdags sprang jag årets andra runda och första lopp. Vårruset kom till Helsingborg för första gången och lockade ut över 3500 kvinnor på fem sommarsoliga kilometer lyckorus. Hur härligt som helst!

    Jag glömmer mellan varven hur härligt det är att springa lopp och vilken kick det innebär. Den där känslan av att kroppen är på väg att explodera när man står på startlinjen och bara väntar på att få springa iväg. Som när en läskflaska är på väg att bubbla över fast av instängt springsug istället för kolsyra. Stämningen och peppen som ligger i luften lyfter orken. När man susar framåt i betydligt bättre fart än vanliga dagar och får fightas med sig själv. Så galet svårtoppat när det flyter!

    I onsdags var en sån där kväll när det flöt. Alldeles lycklig av nyskrivet lägenhetskontrakt glömde jag både huvud och klocka på hemmaplan och fick springa på känsla istället. Susade runt med noll koll och hoppades på att kunna kriga mig in under 25 minuter. Landade på 22.12- high on life och tillfälligt immun mot trötthet. Överhypad, förvånad, lycklig.

    Funderar på om tricket kanske är att alltid köpa en lägenhet precis innan start…?
    Hade det bara varit ekonomiskt hållbart hade jag köpt ett par stycken till på studs inför Springtime och Göteborgsvarvet. Hade varit så fint med en quick-fix med tanke på mina obefintliga förberedelser…

    18302138_10211972678928739_2091256541_n

  • LOPP OCH UTMANINGAR
  • Aquathlon

    image imageSåhär fint hade jag förmånen att få spendera min lördag- på stranden i Tylösand tillsammans med ett grymt team och världens finaste hejarklack. Med att simma längs kusten, springa i terrängen och slänga mig huvudstupa ut ur min comfortzone.

    Med att ta reda på vad jag, kroppen, flåset och pannbenet håller för helt enkelt. Precis sånt där jag går igång på.

    Och vet ni vad? Vi höll! Mer om det när jag flyttat från stranden till hängmattan ikväll. Livet är hårt nu!

     

     

  • LOPP OCH UTMANINGAR
  • Action Run

    För ett par veckor sedan gick jag utanför min bekvämlighetszon rejält och slängde mig in i mitt första hinderbanelopp- Action Run i Helsingborg! 7,5 kilometer hinderbana.

    Tillsammans med en kompis och två, för mig helt nya, tjejer formade jag ett litet lag byggt på mer pepp och vilja än rutin. I vanlig ordning var förberedelserna under all kritik, det är ju liksom mer spännande så.

    Loppets första hinder, de brinnande stockarna, var inte bara dagens utan också livets första hinder. Mjukstart som tur var. Det var faktiskt inte förrän på tredje hindret som det körde ihop sig när vi (bokstavligt talat) sprang rakt in i väggen och fick problem att ta oss över den. Inte helt kaxiga utan mest bara väldigt medvetna om att det återstod 30 hinder.

    En stund in i loppet splittrades vårt fyramannalag upp i två par resten av loppet. Jag öste på tillsammans med grymma Frida som var en stor del i att jag kom upp för diverse fyrametersramper, balansbord och andra spännande saker. Mitt hetaste tips? Teama alltid hinderbanelopp med en före detta alternativt aktiv gymnast!

    Såhär i efterhand skulle jag utan att tveka summera dagen och loppet som succé. Ett grymt roligt event som ställde mig inför alla möjliga nya utmaningar, både fysiska och mentala, och som landade många nya insikter. Både roliga och mindre roliga. Som att man klarar betydligt mer än man tror, att jag kan attackera fyrametersramper i full hundranittio och avverka romerska ringar som värsta Tarzan. Och att min överkropps- och armstyrka inte är värd att prata om över huvud taget. Väljer att se det som kraftig utvecklingspotential och potentiellt sommarprojekt…

    Men hörreni. Vet ni vart jag vill komma? Till en uppmaning om attni borde prova. Bara ösa. Köra utan att tänka så mycket. Anmäla er innan ni hinner fundera.

    Få saker är så utvecklande som att slänga sig huvudstupa in i saker man inte behärskar för två öre. Få saker är heller så roliga och självförtroendeboostande. En ganska bra bonus när man lämnar komfortzonen…

    image

    image

    image  image

  • LÖPNING
  • HALVMARATHON OCH GÖTEBORGSVARV

    I vår har jag bokat in både träningsupplevelser och utmaningar. Bland annat en veckas träningsresa till Turkiet och mitt första halvmarathon- Göteborgsvarvet den 21 maj. Tyvärr är det lite som det ofta blir med riktigt roliga planer: de händer samtidigt. Jag landar på svensk mark på fredagen och ska stå på startlinjen i Göteborg på lördagen. Ganska långt ifrån optimal uppladdning till sin första halvmara men alldeles för roligt för att avböja. Jag får helt enkelt försöka stå ut med morgonyoga i soluppgången, lättare löppass och lite mera poolhäng de sista dagarna i Turkiet. Och ta vilodag när vi reser hem. Det känns ganska fint ändå!

    Men, om vi bortser från sista veckans uppladdning, så är det ju trots allt tre och en halv månads förberedelser som ligger framför mig. Tre och en halv månads förberedelser inför att springa min längsta loppdistans hittills. 21 kilometer har jag sprungit som träningsrunda förut men den gången bara för att se om jag kunde. Det var en sån där dag när benen liksom sprang av sig själv och pannbenet höll ni vet. En sån där fin dag när löpning är det bästa som finns. Tänk om det INTE är en sån dag den 21 maj. Huh.

    Men utmaningar är ändå det bästa som finns och vad är mer utvecklande än att slänga sig ut i något man inte vet om man behärskar? Ingenting.
    Så med skräckblandad förtjusning ser jag fram emot en vår av löpning och en rejäl pannbensutmaning i slutet på maj. Planen är att köra ett disanspass och ett intevallpass i veckan fram tills dess enligt ett träningsschema utformat för att springa Göteborgsvarvet på 1 h 50 min. Programmet innebär egentligen 3-4 pass per vecka men jag varken vill eller har möjlighet att prioritera löpningen så högt. Det är ju så mycket annat som är roligt så min plan är att fokusera på att bygga upp löpvana och samla på mig ett antal långpass för att skona kroppen lite grann. 21 kilometer på asfalt är långt. Konditionen hoppas jag kunna bygga upp med hjälp av de andra konditionsfokuserade passen i veckan.
    Den här veckan hoppade jag in på vecka 6 i träningsschemat och har haft oförskämt lätt att följa med så förhoppningsvis går gruppasskonditionen att leva på.

    Målet? Det återstår att se. Men just nu ligger någon form utav ”under-två-timmar”-mantra och snurrar i bakhuvudet…

    12648152_10207709483991530_2083801698_n

    Innan start på Lidingö Tjejlopp för ett par år sedan. Att springa lopp är ju svårtoppat alltså.