• LÖPNING
  • VÅRRUSET 2017

    I onsdags sprang jag årets andra runda och första lopp. Vårruset kom till Helsingborg för första gången och lockade ut över 3500 kvinnor på fem sommarsoliga kilometer lyckorus. Hur härligt som helst!

    Jag glömmer mellan varven hur härligt det är att springa lopp och vilken kick det innebär. Den där känslan av att kroppen är på väg att explodera när man står på startlinjen och bara väntar på att få springa iväg. Som när en läskflaska är på väg att bubbla över fast av instängt springsug istället för kolsyra. Stämningen och peppen som ligger i luften lyfter orken. När man susar framåt i betydligt bättre fart än vanliga dagar och får fightas med sig själv. Så galet svårtoppat när det flyter!

    I onsdags var en sån där kväll när det flöt. Alldeles lycklig av nyskrivet lägenhetskontrakt glömde jag både huvud och klocka på hemmaplan och fick springa på känsla istället. Susade runt med noll koll och hoppades på att kunna kriga mig in under 25 minuter. Landade på 22.12- high on life och tillfälligt immun mot trötthet. Överhypad, förvånad, lycklig.

    Funderar på om tricket kanske är att alltid köpa en lägenhet precis innan start…?
    Hade det bara varit ekonomiskt hållbart hade jag köpt ett par stycken till på studs inför Springtime och Göteborgsvarvet. Hade varit så fint med en quick-fix med tanke på mina obefintliga förberedelser…

    18302138_10211972678928739_2091256541_n

  • LÖPNING
  • Sommaträning, njutpass & loppförberedelser

    Sommarträning blir något annat än träningen under resten av året. Inte nödvändigtvis mindre eller slappare men definitivt mer spontan och njutig. Semestrar, sommarstugehäng och mer spontana aktiviteter gör den vanliga träningsrutinen omöjlig och de annars så heliga favoritpassen får till stor del stå åt sidan- till förmån för annan, alternativ och mycket mera just njutig träning.

    Som igår eftermiddags till exempel, när jag fick myror i benen efter en dag i solstolen och sprang i väg från sommarstugan med en podcast i öronen för en ”jag-hamnar-där-jag-hamnar-och-det-blir-som-det-blir”-runda. Typisk Halmstadlöpning. Alldeles prestigelös och baserad på känsla. Jag hamnade, efter en sväng in mot centrum, på Prins Bertils stig utmed havet och njöt i fulla drag av livet innan jag dök ner i en sanddyn utmed strandkanten efter drygt fem fantastiska kilometrar.

    Lite diffusa ”känningar” i halsen har gjort att den här veckan har blivit lite lugnare än tänkt. Inte riktigt enligt plan inför helgens aquatlonlopp i Tylösand men det är tveklöst mer värt att vara pigg och frisk på lördag än att få till ett intervallpass idag. Tyvärr gör man ju inte underverk på ett par dagar.

    Så efter måndagen, som i vanlig ordning var intensiv på träningsfronten, har jag loppladdat med en total vilodag, fem njutiga kilometrar för att känna på kroppen och alldeles för många huvudståenden på gräsmattan idag (mitt senaste projekt). Imorgon tänkte jag börja morgonen med ett gäng längder i Simstadion för att kolla simbrillorna och min obefintliga crawlteknik inför lördag. Sedan vilar jag vidare. Det är ju ändå sommar…

    image imageBästa stället att avsluta en löprunda på. Utan konkurrens.

  • LÖPNING
  • HALVMARATHON OCH GÖTEBORGSVARV

    I vår har jag bokat in både träningsupplevelser och utmaningar. Bland annat en veckas träningsresa till Turkiet och mitt första halvmarathon- Göteborgsvarvet den 21 maj. Tyvärr är det lite som det ofta blir med riktigt roliga planer: de händer samtidigt. Jag landar på svensk mark på fredagen och ska stå på startlinjen i Göteborg på lördagen. Ganska långt ifrån optimal uppladdning till sin första halvmara men alldeles för roligt för att avböja. Jag får helt enkelt försöka stå ut med morgonyoga i soluppgången, lättare löppass och lite mera poolhäng de sista dagarna i Turkiet. Och ta vilodag när vi reser hem. Det känns ganska fint ändå!

    Men, om vi bortser från sista veckans uppladdning, så är det ju trots allt tre och en halv månads förberedelser som ligger framför mig. Tre och en halv månads förberedelser inför att springa min längsta loppdistans hittills. 21 kilometer har jag sprungit som träningsrunda förut men den gången bara för att se om jag kunde. Det var en sån där dag när benen liksom sprang av sig själv och pannbenet höll ni vet. En sån där fin dag när löpning är det bästa som finns. Tänk om det INTE är en sån dag den 21 maj. Huh.

    Men utmaningar är ändå det bästa som finns och vad är mer utvecklande än att slänga sig ut i något man inte vet om man behärskar? Ingenting.
    Så med skräckblandad förtjusning ser jag fram emot en vår av löpning och en rejäl pannbensutmaning i slutet på maj. Planen är att köra ett disanspass och ett intevallpass i veckan fram tills dess enligt ett träningsschema utformat för att springa Göteborgsvarvet på 1 h 50 min. Programmet innebär egentligen 3-4 pass per vecka men jag varken vill eller har möjlighet att prioritera löpningen så högt. Det är ju så mycket annat som är roligt så min plan är att fokusera på att bygga upp löpvana och samla på mig ett antal långpass för att skona kroppen lite grann. 21 kilometer på asfalt är långt. Konditionen hoppas jag kunna bygga upp med hjälp av de andra konditionsfokuserade passen i veckan.
    Den här veckan hoppade jag in på vecka 6 i träningsschemat och har haft oförskämt lätt att följa med så förhoppningsvis går gruppasskonditionen att leva på.

    Målet? Det återstår att se. Men just nu ligger någon form utav ”under-två-timmar”-mantra och snurrar i bakhuvudet…

    12648152_10207709483991530_2083801698_n

    Innan start på Lidingö Tjejlopp för ett par år sedan. Att springa lopp är ju svårtoppat alltså.

  • LÖPNING
  • DRÖMLÖPNING.

    Juldagsendorfinerna var planerade i form utav ett lugnt löppass. Juldagsjogg helt enkelt. Mycket med anledning av att jag inte sprungit många meter alls sedan mitten av oktober och att knappa två månaders frånvaro från springandet brukar kännas i form av obefintligt flås och tunga ben.

    Så gissa min förvåning när benen liksom bara flöt fram i decembersolen, flåset höll sig på mattan, farten var förhållandevis bra och huvudet suktade efter fler kilometrar än de 3 jag tänkt ge mig på. Lycka. Lunchrundan landade på sju kilometrar med påklistrat fånleende. Genom skog, grönområden och fält och på cykelbanor längs hemmakvarteren.

    När löpning är såhär så är det magiskt- jag lever på detta ett tag!
    Och vyerna sedan. De går också att leva på.

    12421597_10207450854485954_672552350_n