Skrivkramp.

Hej där bakom skärmen!

Nu har det ekat tomt här länge nog (igen)… Så om du finns där ute, om du fortfarande klickar in då och då, så vill jag säga tack och förlåt. Tack för allt tålamod och förlåt för att det dröjt så länge.

Någon helt rimlig och vattentät förklaring finns inte egentligen… Jag kan inte ens skylla på tempot och vardagen eftersom de just nu går hand i hand och dessutom väldigt sakta. Aldrig har en sommar varit så lugn och ledig som den här så jag har nog haft fullt upp med att bara vara helt enkelt. Låtit livet komma emellan och fångat varenda liten glimt av sommar som dykt upp mellan molnen.

Men plötsligt började skrivsuget göra sig påmint i semesterlunken. Det kliar i fingrarna och efter många långa veckors skrivpaus har jag en massa av saker att ventilera. Det funkar nämligen sådär med mitt skrivsug- allting processas fram. Antalet inlägg som skrivits spontant och snabbt går att räkna på en hand och istället bygger merparten på saker som dyker upp i tillvaron och som, på ett eller annat sätt, fått mig att reagera och tänka till. Jag processar innan jag skriver, gör rubriker i mobilanteckningarna och har en uppsjö av inlägg som väntar i bloggbankens utkast-korg. Där ligger de och väntar tills jag får feeling eller tills jag hamnar i en situation som triggar igång ett behov av att reda ut någonting. Att processa. Finns det inget att processa får jag skrivkramp och kvävs av mina egna kvalitetskrav och ambitioner. Kan jag inte skriva något bra vill jag minsann inte skriva något alls. Kontraproduktivt? Check!

Men nu hörreni, nu är de gångna veckornas skrivkramp plötsligt som bortblåst. Skrivsuget är ett faktum, inspirationen tillbaka och utkast-korgen fullspäckad med inlägg under bearbetning.

Stay tuned!

20183013_10212739235572176_647166370_n

 

Kommentera