Maj, maj måne- ta mig bort från Skåne…

Känslan de senaste dagarna har varit lite som rubriken. Majvädret alltså. Skånevädret.

Det är inte konstigt att vädret är ett evigt ämne för kallprat och diskussion. Det är ju världens mest spännande fenomen ju. För ett litet tag sedan var det sommar i Skåne och för ett par dagar sedan var det frost på gräsmattan på morgonen. Frost.
För ett litet tag sedan kunde man sitta och sola i trädgården och de senaste dagarna har det  känts tveksamt att cykla utan vantar.

I takt med att dagarna springer förbi känns drömmen om en lång, härlig sommar allt mer hopplös. Den skulle ju vara på väg nu, helst nästan redan framme. Som att det inte vore taskigt nog att vakna till regnsmatter och mörker börjar Facebook (med en fågelkvitter-signal) varje morgon med att påminna om hur fint väder det varit alla andra år. ”Den här dagen för 1, 2, 3, 4 eller 10 år sedan”… var det tydligen strålande sol och nästan högsommar. Undantagslöst. Antingen har vi ojat oss alldeles i onödan tidigare år eller också har jag bara uppdaterat sociala medier på soliga dagar. Det senare känns lite mera hoppingivande (och realistiskt)…

Men vädret är ju som vädret är, oberäkneligt. De morgnar man vaknar till frost och regnrusk får man drömma sig bort, antingen tillbaka till de kritvita karibiska stränderna och gångna Facebook-soliga dagar eller framåt mot de portugisiska surfvågorna som hägrar om några veckor. Drömma, visualisera och längta. Kliv, kliv, överlev ungefär.

Uppsidan är att det svänger på en blinkning. Den senaste svängen gillar jag för idag är det strålande sol och nästan någon form av värmeliknande känsla om man hittar ett riktigt vindstilla ställe. Hoppet lever och plötsligt känns Skåne i maj ganska fint ändå…

18448089_10212046927464906_48753775_n

Den här vyn när man pluggar- magi!

 

 

 

Kommentera