• LÖPNING
  • Årets första löppass.

    Solen har hittat till Helsingborg och det börjar kännas som vår i luften. För vår kan verkligen konsten att kännas. Lyckligt, pirrigt och energirusigt. Hoppfullt liksom. Plötsligt, på bara ett par dagar, är det lite lättare att pendla till skolan tidiga morgnar och lite finare att finnas till. Som att vardagen blivit lite mera guldglittrig och härlig helt enkelt.

    Igår var magiskt. Lite som att våren visste om att det var fredag och att fredagar ska vara just sådär- lite mera guldglitter och härlighet.
    Vi firade med att äta årets första utomhuslunch på saluhallen i Malmö efter skolan och sedan sprang jag in våren i Pålsjö skog. Den blir inte riktigt vår på riktigt förrän man har gjort årets första Pålsjöpass- det är sedan gammalt.

    Årets första riktiga löppass är alltid hatkärlek. Lika härligt som deppigt eftersom jag varenda gång tror att löpkondition är samma sak som annan kondition. Newsflash: det är det inte! Men jag sprang. Långt, lugnt och länge. Njöt av mental förberedelsetid innan jag rev av årets första kräkintervaller på kinesiska muren. Att springa intervaller är precis som att riva av ett plåster. Bara att göra, helst så fort som möjligt för då är det avklarat på kortast möjliga tid. Skillnaden är att man i regel bara har ett plåster att riva av medan intervallerna tenderar att vara flera. 3 x 3 stycken på dryga 20 sekunder i backe till exempel. Hatkärlek i sin finaste form.

    Idag är status trötta ben, ömma benhinnor och lyckligt huvud. Så värt.
    Och till och med klockan verkar ha gått bananas på vårkänslor igår. Nog för att årets första runda brukar vara tung men jag har svårt att tänka mig att jag intervallade på 118% av maxpuls…

    IMG_4363 IMG_4366