Det finns inget som heter för många…

Imorse fick jag ett produktivitetsryck. De där rycken drabbar mig ibland och innebär i princip ett akut sug efter att skapa ordning och struktur. Efter att göra saker som gör skillnad liksom. Om man hade frågat mina föräldrar så hade de med all säkerhet (troligtvis frustande av skratt) menat att de där rycken kommer alldeles, alldeles för sällan. Jag behöver inte anstränga mig allt för mycket för att kunna se reaktionen framför mig. Men vet ni vad? Plötsligt händer det, bättre sent än aldrig och och alla andra klyschor ni kan tänka er på samma tema.

Idag gick rycket ut över min samling av träningsskor. De åkte ut på gräsmattan allihop och fick genomgå anti-svett-och-doft-sprejning med efterföljande vädring. Innan det började regna alltså. Då fick de praktisera supersnabbhet och vara med om spurt in i hallen igen.

Poängen med det här inlägget skulle i alla fall vara att fastslå en av mina grundfilosofier i livet: det går INTE att ha för mycket av träningskläder och träningsskor. Punkt där. Okej? Bra. Det säger ju sig själv egentligen… Man behöver ju olika skor till olika saker och om man gör många olika saker så behöver man också många olika skor. Helt rimligt.

Jag menar, hur skulle det se ut om man gick på steppassen i lättviktsskorna med tunn dämpning till exempel? Eller om man sprang rakt ut i obanad skogsmark med spinningpjucksen? Eller nästan ännu värre; om man drog av danspass i löpardojjorna? Precis. Det är faktiskt tur att jag klickade hem ett par nya pärlor igår. Ett par skor att lyfta skrot i.

Det vore ju hemskt att vara felkittad och de där 18 väl insvettade paren ska ju inte behöva stå och känna sig ensamma. Det finns faktiskt väldigt många värre (och i och för sig billigare) laster jag skulle kunna ha haft…

image

Kommentera