LES MILLS MARATHON OCH PÅSKAFTONSTRÄNING

Hög på endorfiner och energi efter den bästa påskaftonsstarten jag varit med om. Att det är kul med träning är sedan gammalt och att gruppträning är grymt är sedan i höstas men idag levererade påskaftonspasset gruppträningsmagi (och svett) i nya dimensioner.

Två timmar av nya Les Mills releaser och smakprov på sju av arenans olika Les Mills- klasser. Om jag kan välta mig ur sängen imorgon så är det över förväntan bra. Med så många olika träningsformer är det såklart vissa som känns mer rätt än andra men att få prova på nya varianter i miniversion var både roligt och nyttigt. Tröskeln är liksom bra mycket lägre när det handlar om tre låtar i ett eventpass än när det handlar om att köra en timme av något man varken behärskar eller tror sig tycka om.

Nu har jag hängt i gruppträningsvärlden i drygt fem månader och av dagens sju Les Mills-klasser (Bodypump, Bodystep, Bodyvive, Bodycombat, GRIT, SH´bam och Bodybalance) var tre stycken redan långt gångna kärleksrelationer, tre stycken totala främlingar och en liksom en ytlig bekant (mer om det i ett senare inlägg). Jag gillar verkligen konceptet med de förkoreograferade klasserna. Av många anledningar egentligen men utöver den mest uppenbara, att det är extremt kvalitetssäkra och högklassiga upplägg på samtliga träningsformer,  så beror det nog mest på känslan av att man liksom blir en del utav något större än ”bara” gruppträningspasset när man kör Les Mills-klasserna. Utöver samhörigheten i salen blir boostas liksom både instruktörer och deltagare av vetskapen om att vi är MASSOR som älskar och kör precis samma pass. Det är grymt.

Idag var inget undantag och förmiddagens två timmar träningsglädje var den utan tvekan bästa påskaftonsstart jag varit med om. Vi fångade peppen med att påskpynta oss ordentligt och körde all in och sprang runt med leende från öra till öra i någon form av påskkycklingsinspirerad outfit. Leenden och fina kommentarer från både deltagare och personal landade insikten att man borde gå all in lite oftare och bjuda på sig själv lite mera. Det är ju så väldigt lätt att förgylla en dag- både sin egen och någon annans.

Det, tillsammans med att Bodyvive är allt annat än mesträning och att GRIT nog är överlevbart, får bli dagens aha-upplevelse. Nu väntar påskmiddag och familjemys. Ett bra avslut på en svårtoppad påskafton.

12894365_10208161637575087_704180985_o  12899593_10208161638135101_1962321859_o12896247_10208161621294680_1065842795_o

PÅSKLEDIGT

Påsken är lika tidig som den är efterlängtad i år och jag är i full gång med att njuta av tre (nästan 4) helt lediga dagar. I vår lilla bubbla är ledighet lika sällsynt som värme ungefär så att få ett par dagar med bara familj, vänner och sånt man i vanliga fall inte hinner med i den utsträckning man skulle vilja är guld. Bra för showpeppen dessutom för efter ett par dagar utan koreografi och förberedelser lär suget vara större än någonsin när vi kommer tillbaka i vanliga rutiner på tisdag.

Efter en intensiv och urbra halvdag på isen i torsdags firade jag in ledigheten med två av världens finaste människor och tjuvstartade våffeldagsfirandet med en marängsvissvåffla i vårsolen i Pålsjö skog. Ett suveränt avslut på en dag som började allt annat än enligt plan. Att promenera till gymmet 06.00 för tidig träning men snällt få ställa in och promenera hemåt igen eftersom kroppen inte vill som huvudet är ingen höjdare. Hade inte solen öst kärlek över mig på vägen hem igen hade jag fått kämpa betydligt mer med humöret och inställningen för dagen. Men nu, nu är ribban högt lagd inför påskhelgen…

12722772_10208131741147695_1145620789_o Nästan okej att missa träningen för den här vyn 06.30.

12873601_10208136185018789_110489514_o

 

Våffelkalas och utomhusfika-premiär.  

 

10 SAKER JAG SER FRAM EMOT I MARS.

Såhär halvvägs genom mars månad och med en rejäl dos nyfunnen pepp på livet listar jag tio saker jag ser fram emot i mars. Om vi hade pratat om hela våren hade listan kunnat bli hur lång som helst för just nu är min countdownapp i telefonen alldeles full av roliga nedräkningar till solresor, lopp, konserter och shower. Men också mars, som jag sett lite grann som en transportmånad till allt det där roliga, är såklart fullt av guldstunder och med humöret jag skaffade mig i fredags kom också insikten om att man kan påverka sin tillvaro så väldigt mycket med sin inställning.

Så här kommer ett gäng saker jag längtar efter i mars. Små som stor och utan inbördes ordning.

  1. Framtidsplaner.
    Det är nu det händer. Imorgon, den femtonde mars, öppnar anmälan till högskolan inför hösten och jag är redo att klicka in mitt förstahandsval. Ska bli så himla spännande att prova både vingar och drömmar i höst. Så otroligt peppad.
  2. Att springa trail på Kullaberg. 
    Under påsken brukar vi alltid försöka ta oss ut till Kullaberg med familjen för en långpromenad med medhavd matsäck. En av våra bättre traditioner. Varje år tänker jag att det vore ett väldigt fint ställe att springa på och sedan jag hittade tjusningen med terränglöpningen under Tjurruset i höstas har jag varit sugen på att springa en riktig trailrunda där. Nu när våren ligger i luften börjar det finnas hopp om att den planen ska bli verklighet så jag håller tummarna för att komma iväg under mars.
  3. Påsken.
    Familjetid, traditioner, god mat och ett par lediga dagar. Hur fint?
  4. Att favoritinstruktören gör comeback. 
    Ett par veckor utan de vanliga favorit- och rutinträningspassen (eller någon som helst form av vettig träningsrutin) och jag håller på att längta ihjäl mig. Att få tillbaka både favvopassen och favvoinstruktören är definitivt en topp tio för mars.
  5. Isshowspepp och jobbevent. 
    Slutspurt på säsongen och fullt upp på jobbet. Mars bygger upp för och är full av roliga grejer och jag är mer laddad än jag varit på länge.
  6. Ett par lediga dagar
    Den här punkten hör nog ihop med ganska många av de andra egentligen eftersom jag hoppas att fylla de lediga dagarna med både träning, familjetid, vårsolspromenader och kompishäng. Maxa dem helt enkelt. Det får man göra om de är sådär ovanliga.
  7. Snabba intervaller och årets första långpass.
    Min nytändning på löpfronten är inte att leka med. Plötsligt, utan någon som helst löpträning, springer jag mina bästa intervallpass, mina snabbaste distanspass och mina mest njutfulla rundor någonsin. Hur sjukt och hur härligt som helst. Det tänker jag bejaka i mars och på samma gång ladda upp inför kommande lopp i vår. Tjoho.
  8. Kvalitetstid med vänner och familj.
    En ”snacka-bort-timmar-över-en-lösgodispåse-i-soffan”-kväll med två saknade brudar. Massor av spontanhäng med världens bästa vän. Återupptagna kontakter med gamla kompisar och massor av tid med ishallsgänget jag säkerligen kommer att sakna ihjäl mig efter i höst. I mars ska jag ta till vara på det sociala.
  9. Vårkänslor
    Det börjar finnas hopp om vår nu. På riktigt liksom. Kunde inte varit lyckligare. Det är lite som att jag kommer till liv på något vis och som att allting plötsligt blir tiotusen gånger lättare. Obeskrivligt efterlängtat.
  10. Les Mills-marathon på påskafton. 
    Träningspepp i sin finaste, finaste, finaste form och tvp timmar av endorfinrusig, superboostande och peppande träningshäng med väldens bästa Filbornagäng. KAn inte tänka mig ett bättre sätt att fira påskafton faktiskt!

Så bring it on mars- jag gillar vart vi lagt ribban du och jag!

336001afd6fc04a1bb4325a0c0b80ba2

ATT SÄGA NEJ. PÅ RIKTIGT.

Ju mer du brinner, bryr dig och engagerar dig desto högre blir de krav och förväntningar som omvärlden (och inte minst du själv) ställer på dig och din prestation. Man skruvar upp förväntningarna, sätter ribban för en hög lägstanivå och sätter sig i en sits där allt annat än överprestation blir underprestation. Man sätter sig i kläm lite grann och sedan sitter man liksom där utan att veta hur man ska ta sig varken loss eller vidare.

Tills man plötsligt blir som knockad av klokhet alltså och landar insikten att det egentligen bara handlar om att säga nej.
Att stå upp för sig själv. Att det är okej att vara lite egoistisk ibland och att man inte kan förvänta sig att matcha den där ribban varenda dag om det enda man gör är att höja den. Att det till och med, tro det eller ej, kan vara okej att sänka den.

Det måste få vara okej att säga nej och att göra prioriteringar även omgivningen varken förstår eller håller med.
Det måste få vara okej att inte orka eller inte må bra och att faktiskt bara säga nej ibland. Det ÄR okej.

Men det är inte bara nejsägandet som är grejen för att säga nej kan de flesta. Jag också. Problemet är snarare det där som följer med på samma utandning- de tusen förklaringarna och ursäkterna. För oftast har du faktiskt inte någon skyldighet att rättfärdiga eller motivera dina nej. Precis som du inte har rapporteringsskyldighet gentemot din omgivning.

Min keypoint i det här? Stå upp för dina nej och stå upp för dig själv. Du äger dina beslut och har rätt att bestämma dig för precis vad du vill.
Gå i strid för den rätten om du måste.

Har vi en deal?

 

 

SUN IS SHINING AND SO ARE YOU.

Solen skiner, fredagsfeelingen är på topp, leendet går fyra varv runt huvudet och imorgon väntar en (helt unikt) ledig lördag!

Varför leendet är bredare än huvudet? För att dagen började med galet bra och överraskande besked och fler fina ord än man kan önska sig. Jag är lite hemlig ett tag till för att se var saker och ting landar, men fortsätter att vara löjligt lycklig. Ni vet sådär löjligt lycklig så att man liksom måste skärpa till sig för att inte gå och skratta högt när man promenerar mot jobbet med bra musik i lurarna och solen i ögonen.

Idag är jag hög på livet. Och framtiden. Och vårkänslor.
Så jag matchade solen med outfit, lunch och humör och firade årets bästa fredag med årets första utomhuslunch! Tänk vad lite sol kan göra…

Ha en underbar helg hörreni. För vet ni? Det tänker jag ha. Planen är en drömbra lördag med morgonlöpning, dansaerobic, bästishäng, myslunch på världens mysigaste ställe, hoppreps-SM och en kväll i soffan mellan mamma och pappa. Som upplagt för succé!

12825235_10208004491806541_2074743334_n 12825339_10208004491686538_1483947908_n10151651_10208004492006546_598717041_n

MÅNDAGSINTERVALLER

Vet ni vad? Jag har kommit igång med löpningen inför vårens lopp nu och fångat upp springandet där jag lämnade det för lite för länge sedan. Mer om det en annan gång.

Igår fick jag till det där intervallpasset jag gått och både laddat och fasat för ett tag, sådär som det ju alltid blir när man vet om att man haft ett lite för långt uppehåll från löpningen. Lite småångest liksom. Men- vet ni vad? Det var grymt härligt den här gången också. Svettigt, utmanande, döjobbigt och alldeles underbart.

Jag tycker inte så mycket för att springa på löpband egentligen men har faktiskt börjat upptäcka tjusningen med att springa just intervaller på bandet. Jag gillar att man har så bra koll på fart och tid och att passen liksom blir lite lättare att överblicka. Det blir så svart på vitt att nästa intervall faktiskt kommer att vara färdigsprungen när displayen visar 20:00 eller att vilan är slut 21:30. Ni fattar; det pleasar kontrollbehovet liksom.

De efterlängtade måndagsintervallerna bestod i alla fall av följande:

10 minuters uppvärmningsjogg
4*4 minuters tempolöpning med 90 sekunders joggvila mellan
5 minuters nedjogg
Stretch och rörlighetsövningar

Intervallpasset hämtade jag ifrån ett träningsprogram gjort för att springa halvmarathon på 1 h 50 minuter. Det rekommenderade tempot på fyraminutersintervallerna var någonstans mellan 4.30 och 5.00 min/km men jag kände att jag hade lite mer att pusha fram och ökade tempot ytterligare lite grann.

Det här passet är perfekt att ta till om ni vill har ont om tid eller bara vill få till ett effektivt och utmanande men ganska kort pass.

Som gjort för en måndagslunch liksom!

12822241_10207969971823563_2022810081_n

EN VEGETARISK KIND OF WEDNESDAY.

Att äta (och lära mig laga) mer vegetariskt har funnits på min att-göra-lista länge. En del saker är liksom, hur bra de än känns och låter, liksom svåra att ta tag i. Men- när bokrean startade i förra veckan slog jag till på en vegetarisk kokbok och klickade hem ”Mera vego: mat för hela familjen” av Sara Ask och Lisa Bjärbo. Föll för omslaget, så töntig är jag…

Idag provlagade jag den gula linssoppan till lunch och ikväll planerar jag och min fina, bästa vän att följa upp vårt stretchpass med vegomiddag och kvalitetstid. Det lutar åt nötpasta och jag är peppad. Den gula linssoppan hintar om bra recept…

Idag är en bra dag att prova nya vanor hörreni!

12781982_10207928494546657_764872149_n

12767259_10207928494466655_932447833_n

12804020_10207928494706661_1984711952_n

VÅRKÄNSLOR

Det börjar finnas hopp om våren. Inte sådär så att det sprutar vårkänslor precis men definitivt så att det känns hoppfullt. Man kan köra till jobbet på morgnarna utan att behöva förfrysa fingrarna medan man skrapar rutorna till exempel. Eller ta en promenad till och från ett lugnt corepass på gymmet utan att försöka slå världsrekord i antal klädlager. Det är ju trots allt bara februari fortfarande, om än en bonusdag, och det är ju de små sakerna som gör det tänker jag.

Det där små sakerna har i alla fall triggat igång mitt sug efter sneakers, vårjackor och lite färg i garderoben. Och vet ni vad? När man inte tränar så har man plötsligt farligt mycket tid för att surfa runt bland vårnyheterna. Beslutsångesten är ett faktum.

Det bästa? Att min omgivning just nu hejar på all form av shopping som inte är träningskläder. Mamman och pappan också. Som sagt- det är det små sakerna som gör tillvaron ganska bra…

  1. Adidas Originals Sneakers Superstar
  2. Adidas Originals Superstar Animal
  3. Puma Vicky CV – Rosa

 

 

60-4941890870-0446_7

4056204833414_002_9af36650939e4eeb8e98e813564e207f

ATT DRA NER PÅ TEMPOT.

Nu har det ekat tomt ett tag- av flera anledningar. Först för att livet snurrade på lite för fort med mycket jobb, träningar och logistik. Den senaste veckan av precis motsatt anledning…

Efter ett läkarbesök i förra veckan har jag skruvat ner på tempot. Rejält. Vilat och kurerat mig. Knaprat tabletter och tagit hand om en inflammerad hals och en sliten kropp. Stretchat och promenerat. Typ så.

De senaste tre (fyra?) månaderna har jag haft mer eller mindre konstant ont i halsen. Varit hängig. Inte sådär sjuk att jag behövt stanna i sängen men heller inte frisk. Ganska långt ifrån mitt vanliga, pigga jag liksom. Fast det har jag såklart spenderat lika många månader med att förneka. För vet ni? Om man har ont i halsen får man inte träna. Det vet ju alla. Så väldigt mycket lättare att knapra mängder av receptfria ont-i-halsen-tabletter och köra på än att gå emot vilja och sug.

Det fungerar ganska bra ganska länge, men så är det ju också precis det som är grejen. Att man vänjer sig vid det där med ”ganska”- att vara ”ganska” okej, att känna sig ”ganska” pigg och att kunna trycka på ”ganska” bra under träningarna. Välmåendet blir relativt och man vänjer sig vid en lägre, eller till och med låg, högstanivå. Det blir snabbt vardag att vakna och somna med halsont och motivera träningen med att det känns okej under dagtid. Man blir ”ganska” dum i huvudet med andra ord.

Droppen som fick bägaren att rinna över var när jag vaknade med tio gånger så ont för ungefär tionde gången en morgon förra veckan. Ringde till vårdcentralen, fick en akuttid och spenderade förmiddagen med provtagningar, EKGn och läkare. En inflammation i halsen, ont på diverse ställen i kroppen och en toklåg puls vittnar om att jag faktiskt kört över kroppen ett bra tag och när pulsen, trots infektionen i kroppen, visade 34 slag/ minut då de tog ett EKG så valde läkarna att dra i bromsen.

Att ha låg puls är inte per definition något farligt men när pulsen dippat ner på 32 (en friskare dag) så väljer de ändå att kolla upp det. Kanske inte så mycket bara för pulsen i sig utan mer för att det i kombination med annat, som får vänta lite med att ventileras, kan innebära att jag borde tagga ner. Så just nu gäller lugnt tempo, träningsreglering, stretching och promenader i väntan på att göra ett långtids-EKG. En chans för kroppen att komma igen men en utmaning för huvud och pannben som saknar träningen så att det gör ont. Stretching i all ära, med det är inte i närheten av samma sak som ett riktigt svettigt puls- eller styrkepass.

Men jag börjar landa. Kroppen behöver ett par veckor och jag får helt enkelt köpa det oavsett om jag gillar det eller inte. Så jag håller ner tempot tills jag är pigg och tillbaka igen. Tar det lugnt på obestämd tid men håller tummar och tår för att det inte blir så länge till. Tills dess gäller stretching i massor och ett par lugna pass ibland. Löpning och pulspass får vänta ett tag och under tiden laddar jag med att göra nya spotifyspringlistor, läsa träningsprogram inför Göteborgsvarvet, längta till kommande träningsveckor i Spanien och Turkiet och nu när jag tjurat klart över tillvaron- hänga lite mera här igen.

Kanske finns det hopp om att jag ska bli lite klokare någon gång…

12784586_10207907646785476_539242432_n

Standardläge för tillfället. I myströja och joggingbrallor framför en serie i sängen. That’s a new one. 

 

SMOOTHIEBOWL BREAKFAST.

När man jobbar som jag gör, med föreningslivets speciella arbetsförhållanden, får man fånga de morgnar som råkar kunna vara lediga. I mitt fall innebär det lyxfukostar på tisdagar och fredagar.

Imorse var havregrynen slut och min vanliga finfrukost körd. Världskatastrofläge en liten stund innan jag inventerade kylen och blev sugen på smoothiebowl. Prova smoothiebowl-trenden hörreni. Den är himla bra.

Idag på mango, mandelmjölk, naturell yoghurt, banan och kanel. Toppad med massor av crunch, gott och fruktigt. Bara blanda, mixa, häll upp, toppa och njut. Prova er fram med blandningar och mängder- det finns inga gränser!

 

 

 

image image image