Om Born To Move & att bli en Les Millsare…

Att som sprillans nyfrälst deltagare i gruppträningsvärlden få chansen att bli instruktör har varit en av de absolut roligaste och mest tidskrävande utmaningar jag fått. Inte för att tiden spelar någon roll alltså. Jag älskar varenda sekund av leta musik, bygga pass, göra koreografi och nöta både korrre och coachning tills jag skulle kunna instruera enligt manus i sömnen. (Att man sedan inte håller sig mer än ett par sekunder till manus gör detsamma, poängen är liksom mest att det ska finnas där att falla tillbaka på…)

Utöver de klasser jag kör i arenans regi kommer jag att introducera en för vår anläggning ny Les Mills-klass i höst. Hur roligt som helst eftersom det innefattar så mycket av det jag brinner för- rörelsegäldje och aktivering av barn. Klassen vi ska köra heter Born To Move och är Les Mills barnklasskoncept.

Ett grymt upplägg som uppmuntrar till rörelse på ett superroligt och lekfullt sätt. Fritt från alla former av tävlingsmoment och fullt av olika träningsformer och rörelsetyper då vi som instruktörer, utifrån vissa riktlinjer, har fria händer att plocka ihop våra klasser med hjälp av ett stort antal låtar och koreografier vi tillhandahålls. Allt ifrån dans, hopp, studs, boxning och yoga till lekar och avslappning.

Att bli en Les Millsare har visat sig vara ganska tufft. Att Les Mills, som är ett av världens absolut största företag inom träningsbranschen, gör och tillhandahåller allt ifrån upplägg till koreografier gör att alla deras klasser (Bodypump, Bodystep, Bodyattack, Bodycombat, Bodybalance, Sh’bam, Born To Move med flera) är välskat kvalitetssäkra. Ännu mera så eftersom kraven som ställs på instruktörerna är rejäla.

Efter godkänd grundutbildning (intensiva dagar som avslutas med ”pass”, ”fail” eller ”clear to shadow”) får du åka hem och nöta koreografi och coachning tills det sitter som ett rinnande vattenfall så att du inom tre månader kan filma en klass du håller i. Filmen blir bedömningsunderlag, skickas in för utvärdering och kommer förhoppningsvis tillbaka med ett besked som innebär att du får din licens för klassen i fråga. Om inte så filmar man om ett par försök till och ser till att jobba med feedbacken man fått för att undvika att behöva backa tillbaka till grundutbildningen igen.

Licensen för Born To Move är tvådelad vilket innebär att vi behöver filma två klasser. Igår filmade jag en andra omgång efter att ha sågat min första. Man har ju liksom en tendens att lägga ribban för den egna prestationen högt… Med all rätt i det här fallet i och för sig.

Nu ska jag ladda upp, skicka in och hålla tummarna för att jag får mina licenser och slipper filma om. Jag har i och för sig världens bästa gäng med konståkningsbarn som ställer upp i alla väder men det vore onekligen skönt (både för tid, engagemang och självförtroense) att bli klar på första försöket. Håller ni en tumme?

image image image image imageAtt se till att barn är aktiva är något av det viktigare som finns. Gissa om jag trivs med det här? 

Halmstad.

Efter en vecka på gymmet (jo, faktiskt nästan så) har jag checkat ut ett tag och checkat in i Halmstad istället. Landat i frizonen, crashat i soffan, sovit tio timmar och precis ätit frukost utomhus. Hur fint som helst.

Planen? Att bli lite mindre slut i rutan tills imorgon när nästa jobbperiod drar igång. Är helt säker på att Halmstad fyller sin funktion på den fronten. Motsatsen har aldrig hänt.

 

Lycklig i förväg.

Den här veckan jobbar jag ifatt allt jag varit ledig i sommar ungefär. Flyttar in på gymmet och varvar Core- och Aquapass med vikariat och receptionsjobb. Tränar i den mån jag hinner och maxar mina lediga timmar med fikor, luncher och kompisdejter. Njuter av tillvaron. Det känns faktiskt inte ett dugg som jobb att vara på jobbet på mitt jobb…

Det är faktiskt snarare ett privilegium att få spendera så mycket tid med så många härliga människor. Att få köra snudd på fullbokade pass trots semestertider, att få starta veckan med Core Soft på måndagarna, att få lära känna våra goa kunder, att omges av så många sprudlande människor och att få chansen att avhandla både stort och smått med receptionskollegerna när soliga, och förvisso sorgligt sällsynta, sommarkvällar gör att arenan är lugn på kvällarna. Jag trivs som fisken i vattnet och har inte ett dugg emot veckans tredje raka ständning följt av en öppning imorgon bitti. Tvärtom.

Bortsett från att det svider lite grann att missa sina favoritpassen alltså. För det går inte att förneka att det svider lite i hjärtat när man hör Bodystepmusiken pumpa ur högtalarna i salen bredvid. Man är ju liksom lite grann på fel sida av dörren då…

Så idag, när rasten sammanfaller perfekt med kvällen Sh’bam är toklyckan ett faktum. En och en halv veckas danspaus är för länge (och det kommer alltså från tjejen som alltid betraktat dans som någonting låååångt utanför sina komfortzon). Tills jag hittade Sh’bam alltså. Sedan dess har jag fått omvärdera det mesta för det finns få saker i världen som gör mig så lycklig som Sh’bam.

Häromkvällen kom en kund förbi receptionen efter att ha dansat och sa att hon var så lycklig att hon ville gråta. Jag förstod precis. Jag ville ju också gråta, om än av helt andra skäl. Jag var ju på fel sida av dörren den kvällen…

Sh’bam alltså. Årets tips!

Tillsammans & sommarhalmstad!

På somrarna finns det inte många ställen som slår Halmstad. Sommarstädernas sommarstad.

Jag må vara lite partisk eftersom jag spenderat stora delar av alla mina hittills tjugotvå somrar här fast jag vet med säkerhet att jag inte är ensam om att tycka det.

Det gör bilköerna in mot stan i från Tylösand och alla andra långa, vita, svårtoppade Halmstadstränder klart för en med all önskvärd tydlighet på eftermiddagarna. Det är fler som trivs i Halmstad. I Tylösand i synnerhet.

Somrarnas första Halmstadvända brukar bli till midsommar eftersom midsommar med jordgubbstårta, flaggtåg, små grodorna och dans på dansbanan i stugan är lika heligt som tomten till jul ungefär.  Det enda rätta alltså. Sedan brukar vi samla på oss ett par veckor eller tre här uppe. Ladda batterierna med världens lättaste tillvaro. Bara vara. ”Det är något med Halmstadluften” brukar mormor alltid säga och det ligger något i det. Man blir liksom lugn och ledig bara av att komma innanför grindarna här. Och hon borde ju veta. Mormarna som, precis som jag, har spenderat alla sina somrar här. Ett gäng fler än mina tjugotvå…

Halmstad ligger mig väldigt varmt om hjärtat och i helgen fick jag dela med mig av min sommarstad och alla dess smultronställen när världens finaste bästa vän kom och hälsade på. Sommarhalmstad visade upp sin allra bästa sida och levererade allt ifrån sol, bad, strandhäng och magiska kvällar av jordgubbsätande och gummibåtspaddling till middagar guppandes på stans mysigaste uteservering.

Restaurangen Tillsammans med servering på bryggor och trädäck på Nissan som rinner rakt igenom centrum- ta det som ett tips om ni får tillfälle att spendera en kväll i sommarstädernas sommarstad.

En kväll på Tillsammans kombineras förresten med fördel med strandhäng i Tylösand och en glass på Riccardos på Möllegården. Tre tips i ett helt enkelt…

 

image image image image

Aquathlon

image imageSåhär fint hade jag förmånen att få spendera min lördag- på stranden i Tylösand tillsammans med ett grymt team och världens finaste hejarklack. Med att simma längs kusten, springa i terrängen och slänga mig huvudstupa ut ur min comfortzone.

Med att ta reda på vad jag, kroppen, flåset och pannbenet håller för helt enkelt. Precis sånt där jag går igång på.

Och vet ni vad? Vi höll! Mer om det när jag flyttat från stranden till hängmattan ikväll. Livet är hårt nu!

 

 

Action Run

För ett par veckor sedan gick jag utanför min bekvämlighetszon rejält och slängde mig in i mitt första hinderbanelopp- Action Run i Helsingborg! 7,5 kilometer hinderbana.

Tillsammans med en kompis och två, för mig helt nya, tjejer formade jag ett litet lag byggt på mer pepp och vilja än rutin. I vanlig ordning var förberedelserna under all kritik, det är ju liksom mer spännande så.

Loppets första hinder, de brinnande stockarna, var inte bara dagens utan också livets första hinder. Mjukstart som tur var. Det var faktiskt inte förrän på tredje hindret som det körde ihop sig när vi (bokstavligt talat) sprang rakt in i väggen och fick problem att ta oss över den. Inte helt kaxiga utan mest bara väldigt medvetna om att det återstod 30 hinder.

En stund in i loppet splittrades vårt fyramannalag upp i två par resten av loppet. Jag öste på tillsammans med grymma Frida som var en stor del i att jag kom upp för diverse fyrametersramper, balansbord och andra spännande saker. Mitt hetaste tips? Teama alltid hinderbanelopp med en före detta alternativt aktiv gymnast!

Såhär i efterhand skulle jag utan att tveka summera dagen och loppet som succé. Ett grymt roligt event som ställde mig inför alla möjliga nya utmaningar, både fysiska och mentala, och som landade många nya insikter. Både roliga och mindre roliga. Som att man klarar betydligt mer än man tror, att jag kan attackera fyrametersramper i full hundranittio och avverka romerska ringar som värsta Tarzan. Och att min överkropps- och armstyrka inte är värd att prata om över huvud taget. Väljer att se det som kraftig utvecklingspotential och potentiellt sommarprojekt…

Men hörreni. Vet ni vart jag vill komma? Till en uppmaning om attni borde prova. Bara ösa. Köra utan att tänka så mycket. Anmäla er innan ni hinner fundera.

Få saker är så utvecklande som att slänga sig huvudstupa in i saker man inte behärskar för två öre. Få saker är heller så roliga och självförtroendeboostande. En ganska bra bonus när man lämnar komfortzonen…

image

image

image  image

Sommaträning, njutpass & loppförberedelser

Sommarträning blir något annat än träningen under resten av året. Inte nödvändigtvis mindre eller slappare men definitivt mer spontan och njutig. Semestrar, sommarstugehäng och mer spontana aktiviteter gör den vanliga träningsrutinen omöjlig och de annars så heliga favoritpassen får till stor del stå åt sidan- till förmån för annan, alternativ och mycket mera just njutig träning.

Som igår eftermiddags till exempel, när jag fick myror i benen efter en dag i solstolen och sprang i väg från sommarstugan med en podcast i öronen för en ”jag-hamnar-där-jag-hamnar-och-det-blir-som-det-blir”-runda. Typisk Halmstadlöpning. Alldeles prestigelös och baserad på känsla. Jag hamnade, efter en sväng in mot centrum, på Prins Bertils stig utmed havet och njöt i fulla drag av livet innan jag dök ner i en sanddyn utmed strandkanten efter drygt fem fantastiska kilometrar.

Lite diffusa ”känningar” i halsen har gjort att den här veckan har blivit lite lugnare än tänkt. Inte riktigt enligt plan inför helgens aquatlonlopp i Tylösand men det är tveklöst mer värt att vara pigg och frisk på lördag än att få till ett intervallpass idag. Tyvärr gör man ju inte underverk på ett par dagar.

Så efter måndagen, som i vanlig ordning var intensiv på träningsfronten, har jag loppladdat med en total vilodag, fem njutiga kilometrar för att känna på kroppen och alldeles för många huvudståenden på gräsmattan idag (mitt senaste projekt). Imorgon tänkte jag börja morgonen med ett gäng längder i Simstadion för att kolla simbrillorna och min obefintliga crawlteknik inför lördag. Sedan vilar jag vidare. Det är ju ändå sommar…

image imageBästa stället att avsluta en löprunda på. Utan konkurrens.

Favoritfrukost- Over Night Oats

Sedan jag hittade in i träningsvärlden på riktigt har grötfrukosttrenden blivit en snudd på självklar del i mina morgonrutiner. Över året varierar jag gröten lite efter säsong (äpple och kanel på hösten, med bär på sommaren och så vidare) men till allra största del blir det ändå Over Night oats.

Världens smidigaste frukost då den står klar i kylen på morgonen och bara väntar på dig och eventuell topping. Oslagbart när man är som jag och gärna vill vara iväg och i full gång ungefär två minuter efter att man studsat upp ur sängen. Bara att hugga burken, toppa i farten och susa iväg mot jobb och träningar.

Den är såklart precis lika god, om inte godare, serverad i skål på frukostbordet under lite lugnare omständigheter också…

 

GRUNDRECEPT:

  • 1,5 dl havregryn (ev. Fiberhavregryn men då krävs lite mera vätska för att gröten inte ska bli torr)
  • 1,5 dl vätska (godast är mandelmjölk men både vanlig mjölk och vatten blir också bra)
  • Kanel
  • Några russin

Bara blanda i en burk som går att försluta och ställ in i kylen över natten. Done!

 

TOPPINGFÖRSLAG:

  • Banan
  • Äpple
  • Rivet päron
  • Pumpafrön/ solrosfrön/ chiafrön
  • Gojibär
  • Färska blåbär
  • Mandelsmör
  • Mjölk/ mandelmjölk

Variera, mixa och blanda toppingen i all oändlighet. Hitta dina favoritkombinationer!

image

Ny tillvaro & framtidspepp

Vet ni vad? När man minst anar det så händer livet. Saker faller på plats och helt plötsligt blir man säker på vad man vill och vad som är rätt.

Jag har spenderat så mycket tid de senaste månaderna, eller egentligen faktiskt de sista åren, med att älta, fundera och vela kring framtidsplaner, drömmar och taktiska val. För vad vill jag egentligen med livet? Vad vill jag just nu? Vad kommer jag att vilja om 10 år? Vem är jag när jag inte har konståkningen? Vågar jag följa mitt hjärta och slänga mig ut i en tuff och liten bransch? Vågar jag satsa på mig själv och min egen förmåga?

Plösligt gör jag det. Vågar satsa och tro på den där förmågan alltså.

Plötsligt är jag mitt uppe i en helt ny vardag och nya utmaningar. I full gång med att prova vingarna i ny sammanhang och med att traska rundor långt utanför min komfortzon. Helt såld och så fruktansvärt glad över allt som jag fått både ta och bli en del utav de senaste månaderna. Otroligt tacksam över hur ödet spelat ut sina kort.

The breaking news?

Jag har entrat gruppräningssalarna och gjort debut som instruktör! Blivit utbildad, upplärd och ungefär 10 centimeter längre på köpet sedan jag hoppade upp på scenen och instruerade min första klass för en dryg månad sedan. Blivit en del av en  fantastisk liten värld- full av allt jag brinner för och av helt otroliga människor. Sånna som tänker och brinner precis som jag. Jag behöver inte ens säga att det känns lite grann som att jag har hittat hem va?

Och så har jag kommit in på en treårig Idrottsvetenskapslinje med inriktning mot Sport Managment i Malmö med start till hösten. Min drömutbildning.

 

Funderar lite grann på hur det kunde bli så här väldigt bra och såhär väldigt annorlunda på bara ett par månader. Men vet ni vad? Det spelar faktiskt inte så stor roll hur det blev som det blev. Livet är så väldigt, väldigt fint just nu och det tänker jag ta till vara på till tvåhundrafemtio procent. Njuta av hur rätt jag hamnat, av alla erfarenheter jag fått med mig på vägen och av alla nya fina människor som nu finns i mitt liv. Av att jag blivit lite mera jag och över att jag fick starta veckan tillsammans med nästan 90 träningssugna kunder igår. Så lycklig!

image image

 

SOMMARMORGNAR

Midsommardagen 2016. Direkt från sängen ut i daggvått gräs. Barfota. Äter jordgubbar till frukost i morgonsolen med pappa medan resten av familjen vaknar och droppar in.

Det finns inte mycket som är finare än sommarmorgnar…

Fortsätter den här dagen i en solstol med min sommarlåtlista i öronen. Funderar på en cykeltur till simstadion en bit bort, på ett dopp i havet eller kanske en springtur längs Prins Bertils stig ikväll. Alldeles lagom stora beslut medan man fångar midsommardagen.

 

Livet är så galet, galet fint hörreni!

image